medierad

- Ja, det är jag som är försvaret! Menar ni att jag.. försvaret.. äntligen kan se igen ... utan hjälpmedel? Tack Google, ni vet verkligen vem jag är och vad jag behöver.

Ibland hamnar man på nån obskyr klubb på Söder. Man känner sig sjukt heteronormativ och borttappad men har oftast jävligt skoj. Andra gånger står man utanför nån klubb på Stures plan och häckar. Vakten är på dåligt humör och vägrar se den lilla handen som viftande vädjar om att få komma in i den kyliga stekarvärmen. Inge skoj.
Andra gånger, som igår, är det inga konstigheter. Platsen var Stures plan, vi slapp frysa och fick mysa med Söders grädda. Det bästa av två världar helt enkelt.
Bra där Coffe och Livet, och bra där Spyan - ni har era stunder. De är inte många, men de är få!

Civilförsvarets sambandscentral på Kulladal i Malmö lämnades i hast.
Det fanns inte längre nån hotbild från öst. Ryssen föll och Europa kunde andas ut. Kriget förblev kallt. Men kvar ligger bunkern. Öde och övergiven. Golvet är täckt av ett tjockt lager damm och lera, och i luften ligger en frän doft av diesel, terpentin och en svunnen tid. Telefoner, dieselaggregat och de topphemliga verksamhetsplanerna. Alla ligger de på sin plats.
Bunkern "Hanna" är en resa tillbaka i tiden. En resa till 50-talets Sverige och rädslan som aldrig besannades. En tid då ingen gick säker. En tid då demokrati och frihet inte var en självklarhet i Europa.

Under våren skriver jag reportage om kalla krigets Sverige. Från underjorden. Stay tuned.

Mediernas bevakning av kriget i Gaza har avtagit rejält den senaste tiden. Men fortfarande är läget kaosartat för alla de människor som bor på gränsen till helvetet.
Mohammed Omer är fotograf och uppvuxen i Gaza. Han är 24 år gammal och har förlorat flera familjemedlemmar i konflikterna. Nyligen fick han pris för sina bedrifter som orädd krigskorrespondent av svenska UD, men väntar nu på att återvända till Gaza efter att holländska myndigheter avslagit hans ansökan om uppehållstillstånd.
Säkert inget nytt under solen för många av er, men jag vill ändå passa på att promota honom lite. Gaza-historien är jävligt obekväm för många av oss, och jag förstår om man gärna inte vill ta del av allt elände som händer där nere. Men utan män som Mohammed så hade nog inte Gazaborna haft en chans. Han är ett fönster till omvärlden helt enkelt.

Länk till hans hemsida: http://www.rafahtoday.org/news/todaymain.htm
OBS. Mycket starka bilder.

Efter sex veckors praktik var det idag första dagen tillbaka i skolan i Uppsala. Och jag ska inte ljuga. Det kändes ganska tungt att gå tillbaka till ruta ett igen. Även om det egentligen inte är så. Nu är det nämligen slut på tentor och PM -  i stället väntar två månaders intensivt reportageskrivande. Frågan är bara vad jag ska skriva om.. Fan!
Jaja, jag har ju två månader på mig som sagt. Men jag är tacksam för tips.

I dag var sista dagen på redaktionen. Och jag måste erkänna att ett visst vemod sköljde över mig. Sex veckor har gått fort. Jag har träffat en massa spännande människor och har fått chansen att besöka platser andra bara drömmer om.
Det har varit en kul tid, men nu är det tillbaks till La-la-land. För det är ju det studentlivet i Uppsala är i jämförelse - en låtsasvärld full av nationer, sena vardagskvällar med öl och skratt. Sånt som folk i den riktiga världen bara har hört talas om i sagorna. Men Uppsala finns på riktigt. Sanna mina ord, och på söndag är jag där igen.
Måtte jag inte dö av leda.. 

Igår var jag och min franske vän Hervé (bilden) i Kåseberga på Österlen, och fiskade havsöring. Tanken var att komma så långt bort från vardagen som möjligt. Inte hetsa, finanskrisa eller deadlina. Bara fokusera på att hitta fesken och insupa havsluften. 
Sagt och gjort, men när vi kom tillbaka till den lilla fiksebyn och satte oss för att äta, så såg jag något skojigt som fick mig att återvända till verkligheten för en stund: På Kåseberga Fisk kan man enbart köpa Kvällsposten och Expressen. Aftonbladet ligger snyggt placerad bredvid disken och är gratis att ta för den som inte vet bättre.
Den du Jan Helin.

Jag fångade för övrigt en lax. Från land. Med havsöringsutrustning. Kanske inte så spännande för alla, men det om något förtjänar fan lite medieutrymme!

I går häktades den av tennisdemonstranterna som sparkade av lamporna på en polisbuss, i Malmö förra helgen. Han misstänks för våldsamt upplopp - en dom som kan ge upp till tio år i finkan.
Jag var själv med vid häktningsförhandlingen och måste säga att killen inte såg vidare besvärad ut. Med en axelryckning och ett skevt leende lämnade han salen med häktespersonalen. Antingen är pojken hård som sten, eller så är han för dum för fatta vad som väntar. I kriminella kretsar kallas häktet på Kungsholmen i Stockholm, Dödens hus. Anledningen - antagligen tar fler människor livet av sig här, än någon annan stans i Sverige. Min gissning är att häktet i Malmö inte ligger långt efter.
Trevlig helg.

"Att läsa en kvällstidning är som att kyssa Pamela Andersson. Att läsa en morgontidning är som att kyssa sin syster, fattar du?" - Allas vår sportchef.

På Kvällsposten finns en massa roliga människor. Vissa är medvetet skojiga, andra är bara kufar som tilltalar mina faders-moderskänslor, och är skojiga på grund av det. Men finns en man som enbart vinner respekt hos mig (även om han också är ett original på sitt sätt). Nämligen sportchef Kent Hansson.
Det som gör denna 40-talist så cool, är hans sköna, ungdomliga inställning till livet.
Till att börja med: Kent är 61 år gammal och lyfter strax under 170 kilo i bänkpress. 170 kilo. Dessutom är han gammal boxare, och har ett anlete därefter. Men det spelar mindre roll. Det som gör honom ungdomlig i mina ögon är hans inställning till allt som är nytt. Och framför allt det som rör medievärlden. Kent lovordar bloggar, Twitter, Facebook, you name it. Han avskyr farbröder som Jan Guillou som dagligen dissar bloggen, och kallar den snick snack. Det går inte hem hos 61-årige sportchefen Kent Hansson.
Kul, Kent. Ännu finns det hopp för 40-talisterna.

Läs och Lär: http://www.kvp.se/kronikorer/kenthansson

P.s Anledningen till varför jag inte postar en bild är på grund av risken att bli stämd och/eller prylad av Kent. Rätt bra klipp i de där nävarna.. 

I dag kom Expressens nya chefredaktör, Thomas Mattsson, till Kvällspostens redaktion och visade upp sig. Spännande. Men var det givande? Ja, kanske lite. Åtminstone för de som har sitt på det torra.
Jag ska inte gå in på vad han sa - gör jag det så kan jag nog stanna i sängen på måndag morgon nämligen - men låt oss säga så här: Potentiella nedskärningar i den ordinarie personalstyrkan bådar knappast gott för oss andra i pöbeln - vikarier och praktikanter och annat löst folk. Men det är synd att hänga läpp, vi hade i alla fall tur med vädret..

Gammelmedia mig hit, gammelmedia mig dit. Jag är trött på rädslan för de nya medierna. Ja, det vill säga de "gamla" mediernas rädsla. Var inte så ängsliga och bloggkåta. Det löser sig. Folk vill köpa era tidningar, de vet bara inte om det än.
Jag tror nämligen att min generation (80-talisterna) och generationen efter, måste tröttna lite på hajpen först. Vi kommer aldrig sluta blogga, twittra eller facebooka. Men vi kommer börja köpa tidningen igen. Den är nämligen oslagbar på bussen, toa eller vid matbordet. Vi är alldeles för ängsliga för att vara utan.
Dessutom blir aldrig riktigt bra journalistik gammal. Fråga Strindberg, Hemingway eller Jolo.