"Vem vare?"

Säg vad man vill om kvällstidningar, men ibland har de fan humor..
"Det var jag som kasta"

Avancemang

Klockan 13 prick, löd meddelandet på lappen. Då skulle jag infinna mig på Sydsvenskan på Krusegatan. Ärende: löneförhandling och kontraktskrivning med KiS (Sydis rekryteringsbolag).
Nu jävlar gäller det tänkte jag - tog på mig min mest respektingivande svid, ställde in ögonen på "death mode" och gick med bestämda steg in i mediehusets marmorklädda lobby. "Jävlar vad fult man sitter i Barcelonafåtöljer. Inte bra för min image", tänkte jag samtidigt som hon steg in i rummet. Hon. Kompetens i Skånes envåldshärskare - alla vikariers skräck och alla arbetsgivares våta dröm. Kvinnan som sägs ha dödat bångstyriga reportrar med bara blicken och som aldrig räds en fight om tidningens surt förvärvade stålar. Nu skulle hon och jag mötas på tu man hand. Brr..
Väl på plats i en om möjligt ännu mindre smickrande läderfåtölj började förhandlingarna. Och efter en vild diskussion och ett par pinsamma tystnader senare, vann jag fighten. 2 lax mer per månad i lön och en tillsvidareanställning på fickan. Dock utan garantilön, men ändå en bra bit på vägen. Hej vad det går.

Hemma från jobbet

Grissjuka mig hit och grissjuka mig dit. Nu är jag iaf vaccinerad och borde därmed inte behöva drabbas av denna sviniga sjukdom. Men herre jävlar vilka biverkningar. Snacka om potent vaccin. Igår på tidningen tvingades jag avbryta arbetet en stund bara för att sitta med ansiktet i händerna, djupt fokuserad på att inte trilla av stolen. Sedan försvinner illamåendet och yrseln ett tag, bara för att komma igen fem minuter senare.
Idag valde jag därför att stanna hemma från mitt andra jobb. Men det skar i hjärtat, det ska ni veta..
Annars har det blivit en hel del knegande i Trelleborg på senaste tiden. Mer än vad jag tidigare trott. Hittills i november har jag jobbat i det närmaste full tid, och i nästa vecka får jag minst två dagar till för att avsluta ett längre gräv om bedragaren och Trelleborgssonen Torgny Jönsson. Till min hjälp får jag bortsett från de extra dagarna en utbildning med Filter Magasin om hur man skriver långt. Hur långt reportaget blir beror helt på om jag får träffa skurken eller inte. Men jag är nöjd oavsett vilket - ett 7000 tecken långt reportage i B-delen om en av Sveriges mest kända och fascinerande brottslingar plus en unik utbildningschans. Som vikarie vore det fel att klaga :)

RSS 2.0