medierad

Klockan 15.00 samlas alla Uppsala universitets små journaliststudenter i hörsalen på Ekonomikum. På agendan står tal, gratulationer och böl. Usch vad det pirrar i magen på mig. Jag är nervös. Gillar inte avslutningar och farväl. För det är precis vad det är, farväl. I övermorgon åker nämligen denna nykläckta journalist hem. Hem till Skåne, Malmö och Lund. Frågan är bara om och när jag kommer tillbaka.
Jag mår lite illa nu.

"Alex, din morfar, Sven Stolpe, han var i alla fall inte slussvakt i kloakerna. Och jag ser också att ni har aldrig deltagit i en offentlig debatt där du reser mellan ögat och hjärtat. Det är den längsta resan på jorden, för där krävs det inget visum och inget pass. INGEN har vågat möta mig öga med öga med ordet. Ordet väger ingenting och det färdas med ljusets hastighet, trettio tusen millisekunder." - Björn läxar upp Alex Schulman i TV4 Debatt.

Och det med råge. 29 465 tecken långt blev premiärinlägget. 29 465.. Det är bara 1500 tecken mindre än mitt senaste reportage, som för övrigt tog mig cirka sex veckor att knåpa ihop (inklusive research osv förvisso, men ändå).
Jag tror vår gode finansminister har lite att lära när det kommer till bloggandet. Se och lär Anders - 398 tecken och allt är sagt. 

Förundras över mastodont-inlägget här

.. sen är det slut - good bye Uppsala, och det är inte - precis som när jag lämnade Malmö för två månader sedan - helt utan vemod. Trots att jag ofta svurit åt Uppsala och dess invånares hurtighet, svennighet och självgodhet, gillar jag staden: sådär mysigt sömnig, fast med drag.
Hemma i Malmö väntar osäkerhet. Än så länge inget bekräftat jobb över sommaren och närmast till hands står just nu "Jöken" - en tung sommarkurs på Lunds universitet som jag kommer läsa bara för CSN-pengarnas skull.
Helst av allt skulle jag vilja ha ett kvalificerat jobb, något jag tycker inte är allt för mycket begärt efter fyra år på universitetet och dubbla examen. Eller?
Men nu är det som det är. I dessa tider får jag nöja mig om gamla hederliga Elgiganten vill ha mig i två månader. Vem fan sa att plugga skulle göra livet enklare?

"Mina berättelser är flyttfåglar som söker värmen och jag ger mig inte förrän de hittar ett bo i ditt hjärta. Om du knyter handen kan du inte skriva vackert. Sträck i stället fram den så får du kanske hälsa på din fiende." - Aftonbladet 090517.

Bara tänk er ljudet av dessa ord när de rullar av Björns tunga i en mörk Jaguar någonstans i Rosengård. Så vackert. Så kul. 

..att domkyrkan i Uppsala är världens största. Eller borde i alla fall vara.
Kolla bara hur små människorna är i jämförelse med "über-schabraket"..
 

Från Vita husets "correspondent dinner". Obama lättar upp stämningen något genom att köra en klassisk "roast" - se och lär alla Grillad-komiker, för det här är riktigt bra!

http://www.youtube.com/watch?v=2J-7HLgsbwg  

Varför gå runt och vara ledsen? Gör som jag - köp nya strumpor och var glad! 

Swat-dalen, även kallad Pakistans Schweiz, är sedan ett par år tillbaka, liksom flera andra västliga delar i  Pakistan, belägrat av talibanska rebeller. Det bergiga landet har sedan USAs invasion av Afghanistan hösten 2001 slagits med näbbar och klor för att undgå att hamna i de extremistiska talibanernas våld. Men rebellerna har sakta men säkert avancerat söderut mot huvudstaden Islamabad, och sägs nu vara cirka 15-20 mil ifrån sitt mål.
Men i Islamabad verkar läget vara lugnt - där har man sedan flera år tillbaka vetat att hotet legat i luften och har vid det här laget vant sig vid militärer på gatorna och väggspärrar i var-varannan korsning. Alla har vetat att detta var på gång. Alla utom vi i väst.
Ett återkommande problem när det gäller Pakistan och deras krigsföring är nämligen att internationell press sällan får ta del av vad som händer i landet. Endast de inhemska medierna (och knappt de ens när det väl kommer till kritan) tillåts rapportera om striderna och talibanernas framfart. En annan anledning, och kanske den mest troliga, är att vi inte bryr oss - vi i "väst" är trötta på att höra om kriget mot terrorismen, om dödade kvinnor och barn och amerikanska soldater. Vi orkar helt enkelt inte längre. Särskillt inte i dessa tunga finanskristider då ökande arbetslöshet och uteblivna Thailandresor stjäl all vår medkänsla och solidaritet.

Men nu går det inte att gömma sig längre. Hundratusentals män, kvinnor och barn befinner sig på flykt från Swat, och Pakistans minst sagt pressade regering uppmanade under gårdagen civilbefolkningen till krig mot talibanerna.
- Det här är vårt krig. Detta är ett krig för vårt lands överlevnad, sa premiärminister Yusuf Raza Gilani till nyhetsbyrån Reuters.

Jag börjar i ärlighetens namn bli lite orolig för Pakistans framtid. Jag menar, 15-20 mil ifrån huvudstaden! Detta börjar likna Afghanistan 1994 då rebellerna först intog Kandahar för att sedan invadera huvudstaden Kabul. Med stor framgång ska tilläggas.
Detta är allvarligt mina vänner. Måtte Pakistan klara biffen..

Denna vackra mun åtminstone. Jävlar, fan, röv, k-k! Jag har ont i tanden och tvingas därför trotsa min stora skräck här i livet, nämligen att betala en miljon kronor för att besöka tandläkaren. Ja, och att gå dit i största allmänhet så klart. Fy fanders sa Anders.

"Kanotister rädda på Ivösjön

Skåne 09 maj 14:33
Åtta personer räddades på Ivösjön vid Bromölla på lördagen. De åtta var ute och paddlade när de hamnade i hård vind. Räddningsstyrkan kunde ta alla åtta i land oskadda, rapporterar SR Kristianstad." - Blocket.se

Känns skönt att veta att Räddningsverket tar sjörädsla på allvar. Det kunde ju gått riktigt illa. Tänk om någon gjort på sig av rädsla i kanoten liksom. The horror!

.. var det jag skrev senaste inlägget. Pinsamt. Men det har sin förklarning - de senaste veckorna har milt uttryckt varit djupt stressande och krävande för mig. Dels har jag skrivit, pillat med, och slutligen avslutat mitt examensarbete, för att den 5e maj lämna in det för allmän sågning och beskådning. Men under tiden har jag även passat på att vara en människa, dvs jag har umgåtts med mina vänner och njutit av den icke frekventa vårvärmen.

Vad skönt att ha det ur vägen. Nu ska vi snacka nyheter, och vi börjar i Asien; vad fan är det som händer i Pakistan! För ett par veckor sedan meddelade svenska medier om att talibanerna nu endast är 30 mil ifrån att inta huvudstaden Islamabad. Inte bra, särskilt med tanke på att Pakistan är en erkänt stark militärmakt som dessutom sitter på en minst sagt ansenlig arsenal med kärnvapen. Inte bra alls faktiskt.. Inom kort ska jag försöka smyga in ett inlägg i den föga intresserade medie-skithögen vi kallar dagstidningsfären. Kanske som en kulturartikel rent av. Det hade väl varit nåt.
Håll tummarna!  

Det har varit en hård helg i Uppsala, Sveriges huvudstad när det kommer till Valborgsfirande. Men nu är jag tillbaks; back in business, back on track, back in black.. medierad - din boj i bukten.