Undantaget som bekräftar regeln
Nio av tio fotografer är antingen dumma i huvudet eller bara konstiga. På bloggen "Lokaltidningsbesvikelse" fann jag dock undantaget som bekräftar regeln. Så roligt!
Lokaltidningsbesikelser
Radiotystnad
Min dator är död - död som sommaren och glädjen över att det åter igen är festival i staden. Detta i kombination med jobb, slit och försörjning av den dödes ersättare, har det blivit få blogginlägg på sista tiden. Nu fick jag dock tillgång till en väns dator och ett par lediga timmar till mitt förfogande, så nu ska det spillas guts.
Vad har hänt sedan sist då? Som sagt, en hel del arbete, dels på sura Giganten och dels på "tidningen", som "di gamle" skulle sagt.
Trelleborgs Allehanda var ett äventyr. "Nu jävlar", tänkte jag första måndagen och dök samlad och taggad till tusen upp på den lilla men charmiga redaktionen. En ung och osäkert anställd stab av journalister bjöd mig i ett ögonblick i den ängsliga gemenskapen man bara finner på en redaktion på sommaren - "Han är en av oss förlorade själar", tyckte jag höra deras ägon viska till varandra när de nogrannt synade mig, redaktionens senaste unga tillskott.
Två och en halv trevliga veckor blev det. Och spännande: Efter två förstasidor och ett antal uppföljningar lyckades jag, med en del skicklighet och sju delar tur samt ett stekhett tips från allmänheten, avslöja en polis som var ambasadör för ett MC-gäng med anknytning till Bandidos. Ja jävlar i min lilla låda vad drevet gick fram till tolv dagen efter! Sedan tog det slut. Mitt knäck var gårdagens blöjor och gamla mjölkpaket. För ungeför samtidigt valde nämligen en 15-årig torpare att döda sin syster utanför Sjöbo och polisen lyckades slarva bort den s.k "Alcatrazlistan". Mina fifteen minutes av fame var över lika snabbt som dörren till redaktionen slog mig i häcken på vägen ut. Men så är livet i nyhetsbranschen - ena dagen är du det zenaste. Andra dagen är du ute i kylan igen. Nu hoppas jag bara på fortsatt vick i höst.
Vad har hänt sedan sist då? Som sagt, en hel del arbete, dels på sura Giganten och dels på "tidningen", som "di gamle" skulle sagt.
Trelleborgs Allehanda var ett äventyr. "Nu jävlar", tänkte jag första måndagen och dök samlad och taggad till tusen upp på den lilla men charmiga redaktionen. En ung och osäkert anställd stab av journalister bjöd mig i ett ögonblick i den ängsliga gemenskapen man bara finner på en redaktion på sommaren - "Han är en av oss förlorade själar", tyckte jag höra deras ägon viska till varandra när de nogrannt synade mig, redaktionens senaste unga tillskott.
Två och en halv trevliga veckor blev det. Och spännande: Efter två förstasidor och ett antal uppföljningar lyckades jag, med en del skicklighet och sju delar tur samt ett stekhett tips från allmänheten, avslöja en polis som var ambasadör för ett MC-gäng med anknytning till Bandidos. Ja jävlar i min lilla låda vad drevet gick fram till tolv dagen efter! Sedan tog det slut. Mitt knäck var gårdagens blöjor och gamla mjölkpaket. För ungeför samtidigt valde nämligen en 15-årig torpare att döda sin syster utanför Sjöbo och polisen lyckades slarva bort den s.k "Alcatrazlistan". Mina fifteen minutes av fame var över lika snabbt som dörren till redaktionen slog mig i häcken på vägen ut. Men så är livet i nyhetsbranschen - ena dagen är du det zenaste. Andra dagen är du ute i kylan igen. Nu hoppas jag bara på fortsatt vick i höst.
