Townes Van Zandt
Föddes 7 mars 1944 i Fort Worth, Texas. Död 1 januari i Smyrna, Tennessee. Van Zandt var en amerikansk singer-songwriter av rang som skrev och spelade företrädesvis folk- och countrymusik och sägs ha varit en av självaste Bob Dylans stora inspirationskällor.
Personligen är jag djupt förälskad i Townes musik och hans minst sagt dekadenta men lidelsefulla leverne. Första gången jag stötte på honom var dock mina känslor för trubaduren ljumna. Det var hemma hos Jacob i Lund. Han spelade Townes för mig och försökte kolleriskt förklara ikonens storhet för mig. Mja, bra men håller inte hela vägen, tyckte jag då.
Denna inställning stötte snart på patrull: Waiting Around to Die
Bra massör
Jag har värk och borde förmodligen förtidspensioneras. Men i nuläget nöjer jag mig med en bra massör. Så känner du någon i Malmöområdet, gärna en terapeutisk sådan, tipsa!
Kattlapp
Annars då?
Jo serru, det ska jag berätta. Sedan cirka tre veckor tillbaka har jag varit på Allehandan och slitit igen. Flygande reporter extraordiär, som jag själv väljer att kalla mig.
Jag trivs bra på jobbet. Förbannat bra till och med. Därför känns det lika jobbigt varje gång mina korta vick löper ut. Jag trivs bra med mina pigga, hungriga och glada kollegor. Jag trivs i staden jag jobbar. Visst, skulle aldrig få för mig att bo där, men att jobba som reporter i "Trelleriffa" är kanon - alla i stan läser tidningen, och har åsikter den, givetvis. Men det hör landsbygden till, inte sant kollegor och f.d kursare? Dessutom är politiker, poliser och tjänstemän alla fullfjädrade cowboys när det kommer till sitt yrkesutövande. Mumma för den nitiske reportern.
Men framför allt trivs jag med att få arbeta med det jag älskar. Jag har oerhört svårt att se mig själv vända papper på en myndighet, avlägga rapporter eller "träffa kunder", hela livet. Det finns liksom inte på världskartan längre. Skönt att veta vart i livet man är på väg helt enkelt.
Med det sagt, slå ett slag för demokratin och köp en tidning med er. Själv ska jag kurera min onda hals och sova ett par timmar.
Tema Sydafrika
På Malmö museer är just nu temat Sydafrika. Med hjälp av inlånade arkeologiska föremål, bilder och filmklipp får man som besökare följa med på en tur genom landets skamfilade historia. Från slavhandel och apartheid till fria val och lika rättigheter. Dessutom har museet lånat in en stor utställning om Nelson Mandela och hans kamp för frihet. En väldigt både gripande och upplyftande utställning. Rekommenderas varmt till den intresserade.
Kan inte få nog
Jag lyssnar just nu ihjäl soundtracket till "The Assassination of Jesse James By The Coward Robert Ford". En helt magnifik skiva, och film för den delen, som jag återvänder till då och då. Det finns vissa spår på plattan som får håret på mina armar att resa sig - tyngd, mörker och känsla är de tre bäst passande orden för att beskriva Nick Cave och Warren Ellis melankoliska strofer. Gnällande, släpande fioler och dova bastoner från såväl piano som cellon, ramar in det där western-soundet. Det vill säga det från förr. Från när det faktiskt begav sig.
Äsch, slutsnackat. Ladda ner eller spotifya skiten. Och se filmen, you'll love it!
Välkommen hem
Så är den äntligen här, min efterlängtade Mac. Njut kära läsare och förvänta er hädanefter inget annat än litterära mirakel.
