medierad

Jag trivs bra på jobbet. Förbannat bra till och med. Därför känns det lika jobbigt varje gång mina korta vick löper ut. Jag trivs bra med mina pigga, hungriga och glada kollegor. Jag trivs i staden jag jobbar. Visst, skulle aldrig få för mig att bo där, men att jobba som reporter i "Trelleriffa" är kanon - alla i stan läser tidningen, och har åsikter den, givetvis. Men det hör landsbygden till, inte sant kollegor och f.d kursare? Dessutom är politiker, poliser och tjänstemän alla fullfjädrade cowboys när det kommer till sitt yrkesutövande. Mumma för den nitiske reportern.

Men framför allt trivs jag med att få arbeta med det jag älskar. Jag har oerhört svårt att se mig själv vända papper på en myndighet, avlägga rapporter eller "träffa kunder", hela livet. Det finns liksom inte på världskartan längre. Skönt att veta vart i livet man är på väg helt enkelt.

Med det sagt, slå ett slag för demokratin och köp en tidning med er. Själv ska jag kurera min onda hals och sova ett par timmar.