medierad

Och visst, jag kan förstå henne. Det finns inget som är så härligt som en våning från sekelskiftet. Takstukaturer, kakelugnar och pigtrappor. Detaljer värda grova pengar på dagens bostadsmarknad. Detaljer som påminner om en tid som var – en tid då saker och ting tog tid att tillverka och etiketter som "Made in Korea" inte ens var påtänkta. Och kanske är det just det vi alla trånar efter, ett boende där vi känner oss bortskämda och ompysslade. En lägenhet som från byggstart tog åratal att färdigställa och ställde enorma krav på hantverkarnas skicklighet. Något som får många av oss att drägla när vi läser objektbeskrivningarna på Hemnet, och chansen att få ta del av det där "genuina" och "äkta" väntar runt hörnet.

Eller är det kanske bara känslan över att vara lite mer värd än andra, som lockar?

Ja ja, vad vet jag. Jag dömer ingen. Precis som min vän drömmer jag om en stadig sekelskiftsvåning där jag varje morgon kan känna historiens vingslag när jag smyger över det rymliga vardagsrummets knirrande parkettgolv. En våning där jag kan slappna av och verkligen känna mig som en kung, och där jag på fester fyndigt kan poängtera för gästerna hur trappan i köket egentligen var avsedd för tjänstefolket. På den gamla goda tiden alltså, när folk var folk och vissa till och med mer än så, höhö.