Ett nödvändigt ont
I morgondagens tidning toppar vi åter igen med nyheter kring det mc-gäng i Anderslöv som TA likt hökar bevakat under sommaren och hösten. Då var det en polisman som inte förstod sitt eget bästa och var ambassadör för klubben, imorgon handlar det om deras anknytning till ett ökänt mc-gäng som börjar på B. Och spindel i detta infekterade nät av feta bikers och potentiell kriminalitet, är jag.
Under förmiddagen satt jag och min nyhetschef i möte med Sydsvenskans krim-chef och diskuterade framtida vinklar och personlig säkerhet - vad gör vi om och när telefonsamtal från gängen börjar strömma in, vilka rutiner gäller om jag eller någon av de två andra byline-innehavarna upptäcker att huset vi bor i bevakas av gängen (För vi är nämligen tre som står som författare nu mera. Vi inbillar oss att risken att sprängas i luften är mindre då - naivt kanske men det känns tryggast så.). Och mitt i det här frågar jag mig: är det värt det?
Svaret på frågan kan jag bara sia om i dagsläget. Kanske är det så att jag redan vid första mötet med dessa mc-snubbar känner "Fan vad har jag gett mig in på!?", eller så segrar den envishet och känsla av jävlaranamma som drev mig till att bli journalist i första taget. Vi får väl se.
Viv la reporter san frontiers!
Kommentarer
Postat av: Maria
OOOH! Så spännande allt låter Krille! Fast lite farligt med. Är man med i leken får man leker tåla! Var det för hårt? Puss
Postat av: K
Ja, jo, viktigt att komma ihåg bara att det inte är en lek. Folk som utpressar, misshandlar och mördar ska aldrig få diktera villkoren.
Postat av: Maria
Nej, det är sant. Jag tror din ensivhet och jävlaranamma segrar dock!
Postat av: Maria
Nej, det är sant. Jag tror din envishet och jävlaranamma segrar dock!
Postat av: Bengt
Scheisse! Hur mkt jobbar du för TA & SS nu? Wie går det med frilansandet?
Trackback
