Med frihet följer ansvar
Rätten att fritt uttrycka sig offentligt och att demonstrera är tyvärr ingen fundemental rättighet skriven i sten. Som journalist är man ständigt medveten om riskerna med att tänja på yttrandefrihetens gränser. Instanser som Pressombudsmannen (PO) och Pressetiska nämnden (PON) instiftades i de egna leden i syfte att kontrollera medierna och deras utnyttjande av sina rättigheter. Varför? Jo därför att demokrati är förgängligt. Ett allt för frikostigt utnyttjande av yttrande- och pressfriheten leder till begränsningar i friheten. Det vet vi alla. Därför var vi nog många som retade oss på hur Jyllandsposten till synes oförståendes begagnade yttrandefriheten till max när arabvärlden rasade mot publiceringen av Muhamedkarikatyrerna. Visst borde vi likt Voltaire vara beredda att ge våra liv för yttrandefriheten. Men med frihet följer ansvar. Om publiceringen retar upp en tredjedel av världens befolkning till den grad att man bojkottar hela nationer och deras varor är det kanske läge att spara på den rättigheten till ett bättre tillfälle.
Likadant känner jag inför alla dessa demonstrationer och husockupationer. Jag minns tydligt hur mina lärare på gymnasiet poängterade krafterna i civil olydnad och demonstrationer – ett effektfullt demokratiskt vapen som skulle användas med största försiktighet och respekt, och endast när ingenting annat fungerade.
När jag ser bilderna från klimatmötet i Köpenhamn förstår jag att vi uppenbarligen inte gick i samma skola.
Allt började lugnt och trevligt på lördagen. Men efter bara några timmar dök de upp, det svarta blocket. Extremisterna. Vänsterns talibaner med siktet inställt på att förstöra och slåss. Men den här gången hade den danska polisen lärt sig av sina misstag. Den här gången hade man instiftat möjligheten att frihetsberöva demonstranter enbart på misstanke, och med det hade också det mest effektiva vapnet i den medborgerliga arsenalen desarmerats. Gångerna då demonstrationerna spårat ur och det blivit "balade" på stan har blivit allt för många. Och resultatet: begränsade demokratiska rättigheter.
Voltaire rullar i skrivande stund rundor i sin grav. Och det med rätta. För inte fan var det de här fubickarna han hade i åtanke när han skrev de bevingade orden om rätten för alla att yttra sin mening. Tack alla ni tillhörande den autonoma vänstern. Ni har med ert agerande skruvat tillbaka den demokratiska klockan cirka hundra år. Tragiskt.
Kommentarer
Trackback
