Skönt med ett litet brejk
Den senaste tiden har de flesta svenska dagstidningars förstasidor, ledare och diskussionssidor uteslutande handlat om finanskrisen. Eller åtminstone den kommande krisen. För hur är det egentligen? Krisen uppstår väl inte föränn vi väljer att se den som en kris, och med det slutar konsumera? Först då stannar väl egentligen ekonomin av och vi småfolket får mindre pengar i plånboken?
Hur det än är så känns det som att vi läsare behöver ett brejk från domedagsprofetior och nattsvarta reportage om banker och folkkära biljättar som går i graven. Men idag, som ett brev på posten, så kom äntligen avbrottet. Idag handlade nämligen ledarna inte om pengar och elände, utan om den nya S, MP, V- koalitionen. Det vill säga Mona Sahlins minst sagt ryckiga allianspolitiska cirkus där temat är att först utesluta för att sedan välkomna med öppna armar. Märkligt det där. Alltså inte välkomnandet utan snarare uteslutandet, det var ju nämligen ganska givet att Ohly skulle vinna sympati bland svenska folket efter att MP och S så känslokallt stängt ut "den lilla mannen" ur gänget. För det är väl det svensk vänsterpolitik handlar om, att alla ska få vara med? Även före detta kommunister.
PJ Anders Linder är en av de ledarskribenter som idag ägnade kolumn åt att såga Sahlins politiska ledarskap. Han menar att det är oförsiktigt av S att ställa sig bakom vänsterpartiet, och att man redan idag, två år innan val, påstår att de åsikter V har även delas av S. I alla lägen. För så kommer det nämligen att bli - ger du din röst till S så kommer det även att gynna V.
Hur skulle det se ut om V skulle ha mandat i landets utrikespolitiska frågor, frågar sig Linder, de är ju för tusan EU-kritiker ut i fingerspetsarna! Ja, kanske har du rätt PJ Anders. Men å andra sidan så är löften till för att brytas. Åtminstone inom politiken. Jag är inte särskilt orolig, sossarna är inte kända för att vara några politiska snillen i alla lägen, men lille Ohly tror jag de har under kontroll över. Hur som helst så var det i alla fall skönt med ett brejk i dessa dystra dagar. Now back to business.
Hur det än är så känns det som att vi läsare behöver ett brejk från domedagsprofetior och nattsvarta reportage om banker och folkkära biljättar som går i graven. Men idag, som ett brev på posten, så kom äntligen avbrottet. Idag handlade nämligen ledarna inte om pengar och elände, utan om den nya S, MP, V- koalitionen. Det vill säga Mona Sahlins minst sagt ryckiga allianspolitiska cirkus där temat är att först utesluta för att sedan välkomna med öppna armar. Märkligt det där. Alltså inte välkomnandet utan snarare uteslutandet, det var ju nämligen ganska givet att Ohly skulle vinna sympati bland svenska folket efter att MP och S så känslokallt stängt ut "den lilla mannen" ur gänget. För det är väl det svensk vänsterpolitik handlar om, att alla ska få vara med? Även före detta kommunister.
PJ Anders Linder är en av de ledarskribenter som idag ägnade kolumn åt att såga Sahlins politiska ledarskap. Han menar att det är oförsiktigt av S att ställa sig bakom vänsterpartiet, och att man redan idag, två år innan val, påstår att de åsikter V har även delas av S. I alla lägen. För så kommer det nämligen att bli - ger du din röst till S så kommer det även att gynna V.
Hur skulle det se ut om V skulle ha mandat i landets utrikespolitiska frågor, frågar sig Linder, de är ju för tusan EU-kritiker ut i fingerspetsarna! Ja, kanske har du rätt PJ Anders. Men å andra sidan så är löften till för att brytas. Åtminstone inom politiken. Jag är inte särskilt orolig, sossarna är inte kända för att vara några politiska snillen i alla lägen, men lille Ohly tror jag de har under kontroll över. Hur som helst så var det i alla fall skönt med ett brejk i dessa dystra dagar. Now back to business.
Kommentarer
Trackback
