Inga konstigheter
Okej, blogg alltså. Det trodde jag aaaldrig! Men nu är man alltså här. Gud!
Ungefär så brukar det låta då en ny bloggare kommer till världen. Först ett ursäktande där ett smygogillande mot bloggandet proklameras, och sedan tar det fart. Och ofta så det står härliga till. Snart är han eller hon en del av det som tidigare dissats och förklarats som en övergående fluga. Men flugan bestod och nu är han/hon här. Mitt i bloggandet, mot sina tidigare så hårda principer. Och, han/hon älskar det! Jävla hycklare.
Jag å andra sidan ursäktar mig inte. Att som journalist dissa bloggandet är ungefär lika begåvad som att urinera i motvind. Nya mediers intåg innebär att det inte längre finns plats för gamla mediestofiler som envisas med att "det minsann var bättre förr". Det funkar inte. Du blir omkörd av både Blondinbellor och Schulmän så det visslar om det. Men missförstå mig rätt, skulle jag fått bestämma så hade förmodligen aldrig bloggen kommit till. VA!? utbrister min enda läsare (Hej Anna). Jo, såhär; dels är papperstidningarna betydligt mer charmiga än en plottrig datorskärm. Men framförallt får pöbeln, sånna som jag alltså, utrymme att säga vad vi vill, till vem som helst, utan förbehåll. Skrämmande.
Nej, surgubbe å sido, nu ska det fanimej bloggas så det står härliga till! Och det som ska behandlas är framförallt de frågor i media som jag själv - och förhoppningsvis ni andra med - funderar över, eller åtminstonde en analys av. Bloggen är alltså framförallt en ventil för mina egna analyser av vad som händer i medierna. Men den är också en chans för läsaren att tycka till. Så tyck till nu.
Trevlig läsning.
/Kristoffer
Ungefär så brukar det låta då en ny bloggare kommer till världen. Först ett ursäktande där ett smygogillande mot bloggandet proklameras, och sedan tar det fart. Och ofta så det står härliga till. Snart är han eller hon en del av det som tidigare dissats och förklarats som en övergående fluga. Men flugan bestod och nu är han/hon här. Mitt i bloggandet, mot sina tidigare så hårda principer. Och, han/hon älskar det! Jävla hycklare.
Jag å andra sidan ursäktar mig inte. Att som journalist dissa bloggandet är ungefär lika begåvad som att urinera i motvind. Nya mediers intåg innebär att det inte längre finns plats för gamla mediestofiler som envisas med att "det minsann var bättre förr". Det funkar inte. Du blir omkörd av både Blondinbellor och Schulmän så det visslar om det. Men missförstå mig rätt, skulle jag fått bestämma så hade förmodligen aldrig bloggen kommit till. VA!? utbrister min enda läsare (Hej Anna). Jo, såhär; dels är papperstidningarna betydligt mer charmiga än en plottrig datorskärm. Men framförallt får pöbeln, sånna som jag alltså, utrymme att säga vad vi vill, till vem som helst, utan förbehåll. Skrämmande.
Nej, surgubbe å sido, nu ska det fanimej bloggas så det står härliga till! Och det som ska behandlas är framförallt de frågor i media som jag själv - och förhoppningsvis ni andra med - funderar över, eller åtminstonde en analys av. Bloggen är alltså framförallt en ventil för mina egna analyser av vad som händer i medierna. Men den är också en chans för läsaren att tycka till. Så tyck till nu.
Trevlig läsning.
/Kristoffer
Kommentarer
Postat av: coffe
nu har jag läst igenom från början till slut. Och vad kan jag säga? Äntligen! Grymt! Kul! Spännande! Lärorikt! Massa saker som min blogg i mångt och mycket skulle behöva mer av.
Postat av: K
Tack! Det värmen kan jag säga. Sen är det så att vi har olika inriktningar på bloggrna. Och jag känner att jag drar åt ditt håll. Lite roligare så, både för läsare och mig :)
Trackback
