medierad

Jag har värk och borde förmodligen förtidspensioneras. Men i nuläget nöjer jag mig med en bra massör. Så känner du någon i Malmöområdet, gärna en terapeutisk sådan, tipsa!

Jo serru, det ska jag berätta. Sedan cirka tre veckor tillbaka har jag varit på Allehandan och slitit igen. Flygande reporter extraordiär, som jag själv väljer att kalla mig.

På Malmö museer är just nu temat Sydafrika. Med hjälp av inlånade arkeologiska föremål, bilder och filmklipp får man som besökare följa med på en tur genom landets skamfilade historia. Från slavhandel och apartheid till fria val och lika rättigheter. Dessutom har museet lånat in en stor utställning om Nelson Mandela och hans kamp för frihet. En väldigt både gripande och upplyftande utställning. Rekommenderas varmt till den intresserade.

Jag lyssnar just nu ihjäl soundtracket till "The Assassination of Jesse James By The Coward Robert Ford". En helt magnifik skiva, och film för den delen, som jag återvänder till då och då. Det finns vissa spår på plattan som får håret på mina armar att resa sig - tyngd, mörker och känsla är de tre bäst passande orden för att beskriva Nick Cave och Warren Ellis melankoliska strofer. Gnällande, släpande fioler och dova bastoner från såväl piano som cellon, ramar in det där western-soundet. Det vill säga det från förr. Från när det faktiskt begav sig.

Så är den äntligen här, min efterlängtade Mac. Njut kära läsare och förvänta er hädanefter inget annat än litterära mirakel. 

Min dator är död - död som sommaren och glädjen över att det åter igen är festival i staden. Detta i kombination med jobb, slit och försörjning av den dödes ersättare, har det blivit få blogginlägg på sista tiden. Nu fick jag dock tillgång till en väns dator och ett par lediga timmar till mitt förfogande, så nu ska det spillas guts.
Vad har hänt sedan sist då? Som sagt, en hel del arbete, dels på sura Giganten och dels på "tidningen", som "di gamle" skulle sagt.
Trelleborgs Allehanda var ett äventyr. "Nu jävlar", tänkte jag första måndagen och dök samlad och taggad till tusen upp på den lilla men charmiga redaktionen. En ung och osäkert anställd stab av journalister bjöd mig i ett ögonblick i den ängsliga gemenskapen man bara finner på en redaktion på sommaren - "Han är en av oss förlorade själar", tyckte jag höra deras ägon viska till varandra när de nogrannt synade mig, redaktionens senaste unga tillskott.
Två och en halv trevliga veckor blev det. Och spännande: Efter två förstasidor och ett antal uppföljningar lyckades jag, med en del skicklighet och sju delar tur samt ett stekhett tips från allmänheten, avslöja en polis som var ambasadör för ett MC-gäng med anknytning till Bandidos. Ja jävlar i min lilla låda vad drevet gick fram till tolv dagen efter! Sedan tog det slut. Mitt knäck var gårdagens blöjor och gamla mjölkpaket. För ungeför samtidigt valde nämligen en 15-årig torpare att döda sin syster utanför Sjöbo och polisen lyckades slarva bort den s.k "Alcatrazlistan". Mina fifteen minutes av fame var över lika snabbt som dörren till redaktionen slog mig i häcken på vägen ut. Men så är livet i nyhetsbranschen - ena dagen är du det zenaste. Andra dagen är du ute i kylan igen. Nu hoppas jag bara på fortsatt vick i höst.

Ja, jag vet att det har dröjt en evighet sedan jag skrev senast. Men jag har en bra anledning - computer är gåed i stycker. Slut. Kaputtgewesen.
Men misströsta inte, inom en snar framtid kommer antingen Patriks vän Jonas få liv i min gamla, eller så blir det en ny mac. Till Patriks förtret ska tilläggas.
Vad har hänt sen senast då? Ja, inte mycket om jag frågar mig själv - jobb, jobb och åter jobb. Och snart blir det mer av den varan. Nästa vecka igen börjar jag som reporter på Trelleborgs Allahanda och som livegen i största allmänhet i SDS-koncernen. "Jag ska osse hau de brau", som Berit på Söderslätt skulle sagt.

Imorgon bär det av till Uppsala för att hämta återstående bohag. Och tills jag återvänder vill jag att ni alla börjar läsa "Shantaram" - en underbar bok om Indien, indier och hur det för den som inte kan skilja på mitt och ditt, är att leva på rymmen i ett främmande land. Så bra så.

Jag skulle vilja slänga ut ett litet bloggtips i etern, lite sådär ad hoc. Och jag börjar i samma stil som i föregående inlägg: Gillar du journalistik, New York och allahanda samhällsfrågor? Då är "Gunilla´s Travelouge" ett hett tips.
Gunilla är en svensk frilansjournalist boendes i Harlem, NYC och Stockholm. Hon skriver spännande, bra och kul. Men framför allt informativt - allt du inte visste innan men önskar att du visste mer om, det vet Gunilla.

Kolla in bloggen så blir du kanske lika smart som Gunilla och jag.
http://gunillasdagbok.blogspot.com/

Är du konservativ men inte lockad av Sverige Demokraternas "ölsjappspopulism"? Är du positivt instäld till invandrare, ointresserad av HBT-frågor, skeptisk gentemot genusvetare och ser familjen och företagande som landets ryggrad?
I så fall är din röst intressant för KD. Eller ja, åtminstone ett framtida KD om Roland Poirier Martinsson - dr i teoretisk filosofi och konservativ debattör knuten till Newmaninstitutet i Uppsala (katolskt utbildningsinstitut) - får sin vilja igenom.
I en debattartikel i DN presenterade Poirier Martinsson uppgifter från en ny undersökning av Demoskop som visar att sju av tio svenskar: värnar om familjen, är för lag och ordning och tror på hederligt förvärvsarbete. En "tolerant konservatism" menar Martinsson, en konservatism som med rätt tilltal skulle kunna fångas upp av Göran Hägglunds minst sagt splittrade KD.

Jag chattade med Göran Hägglund och frågade då om denna väljargrupp skulle kunna vara intressant för partiet, varpå han både försiktigt och politiskt korrekt svarade att de alltid är öppna för och intressedare av nya metoder att locka nya väljare. Frågan är bara om Hägglund är beredd att ta upp fighten mot sina partikamrater i jakten på den nya väljarkretsen. Enligt Martinsson skulle det nämligen innebära att KD blev Sveriges tredje största parti. Men för att locka denna unga öppensinniga väljargrupp, som till skillnad från de konservativa och tillbakablickande KD-väljarna, inte ställer sig emot vare sig abort eller samkönade äktenskap, måste Hägglund göra sig redo för sitt livs fight. En fight mellan kristen konservatism och Martinssons tolleranta konservatism.
Frågan är bara om Hägglund och partiet är redo?

Vad skönt det är ibland att bara släppa allt och ta ledigt. Sedan en vecka tillbaka är jag ledig från jobbet, från skolan och  från min kära blogg. Men vad gör man om man inte bloggar varje dag frågar sig då kanske den inbitna internetistan? (mitt egna ord för web-missbrukare)
Ja du lilla vän, (för det är de oftast nämligen. Små alltså) massor, är svaret. Här följer en liten summering av de senaste veckorna i bilder.


Den under 70-talet ökända och fruktade BMW 3.0 CSL, eller "Batmobile" som den legendariska racerbilen också kallades när det begav sig. Sedd och förevigad på Ring Knutstorp under STCC förra helgen.


Samma dag såg jag dessa två något mer moderna åken. Och anledningen till att de får en plats på bloggen - trots sin uppenbara brist på charm i jämförelse med föregående fyrhjuling - är att Mikael, min förre detta vän, fick chansen att åka ett varv runt ringen i den blå.
BMW M3 heter bilen och har cirka 400HK på bakhjulen. Fuck you Micke!


Två coola snubbar posar på Ring Knutstorps pressläktare. Och nej, jag varken skrev om eller fotade eventet. Men vad fan, man kan väl få vara lite press för det!


Då och då bjuder min vän Martin på grillning och Xbox-kväll för oss grabbar. Inte vidare upphetsande kanske, men en skojig grej är att Martin bor cirka 50 meter från Kirsebergsanstalten - en av Kriminalvårdens strängaste anläggningar för landets hårdaste råskinn. Malmö är en märklig stad på så sätt.


Jag, min före detta vän Micke och Elina drog en kväll här om sisten ihop en fantastiskt god Käng Panäng (Kyckling-thaigryta). Efter mycket diskussion och flertal logiska argument framförda av Elina, valde vi slutligen att inte köpa såsen "Mutti", trots det fantastiskt roliga namnet.


En solig dag för inte allt för länge sedan stack jag, Kjell och Patrik - alla före detta Uppsalabor - till Malmö konsthall för att njuta av utställningen "Sonic Youth". Men eftersom att jag redan raljerat över ämnet lite längre ner på bloggen, låter jag er istället fascineras över Kjells och rocklegenden Robert Plants slående likhet.. 


Och slutligen, Midsommar i Billinge hos de goda doktorerna Scott. Här, i mitten, Jacob i full midsommarkostym a la "landet".
Frågan är bara vad som är snyggast, Jacob eller kontrasterna i Mickes annars så rockiga anlete?

I natt kom beskedet att Michael Jackson, kungen av pop, är död. Ni som känner mig väl vet att jag är ett stort fan av MJ, så när jag hörde nyheten blev jag chockad. Fram till klockan ett i natt följde jag de amerikanska tidningarnas nyhetsflöde i hoppet om att de svenska medierna skulle ha fel i sin rapportering. Men icke. "Detta händer inte, inte han. Vad fan händer nu!?", var tankarna som flög runt i huvudet på mig. Men konstigt nog var det inte bara med sorg jag tog emot den tragiska nyheten. På något sätt var det väntat och jag kände mig nästan lättad över att det var slut: applåderna kring den forna superstjärnan hade sedan länge slocknat i medierna, och enda gången hans namn nämndes var när Jay Leno eller någon annan amerikansk kommiker gjorde sig lustig över hans märkliga liv och beteende.
En man som sedan barnsben levt för musiken och för att stå på scen kan inte leva utan sin publik. Det går bara inte. Och bevis för detta är troligtvis den planerade come back-turnén - ett sista försök att få sin tyngande ekonomi på fötter och sparka liv i drömmen om att få glänsa en sista gång. Men orken fanns nog inte. Den var död sedan länge. Kungen hade blivit en narr.

Inte sedan 50-talet då Elvis Presley erövrade flickors hjärtan världen över, har någon artist betytt så mycket för sin publik som MJ. Frågan är nu bara vem som ska ta över stafettpinnen som kung av sin genre? Och efter en snabb sondering av den musikaliska terrängen är mitt spontana svar: ingen. Kungen är död, länge leve kungen.

Michael Jackson, "The King of Pop", är död. Detta bekräftar amerikanska medier i natt. För cirka fem minuter sedan för att vara exakt, men i Sverige har Jackson varit död sedan 23-tiden. I Sverige har samtliga medier uppgivit en källa för dödsbeskedet, nämligen den "välrenomerade" nöjessajten TMZ.com, en källa de amerikanska tidningarna inte verkar vilja ta i med tång. Svagt SDS, DN och SVT.

Jackson blev 50 år gammal och lämnar tre barn efter sig.

Mer om denna tråkiga nyhet imorgon. God natt vänner.

I lördags var farbror väldigt trött efter midsommarens galej och stohej, men i söndags drog han, Patrik och Kjell ut sina föråldrade och trötta arslen på stan och kollade in utställningen "Sonic Youth etc.: Sensational fix" på Malmö konsthall. Det legendariska rockbandet gästade Malmö i våras och drog då med sig den ambulerande utställningen som är en kartläggning av bandets 30-åriga karriär. Foton, filmer och möjlighet att spela in sin egen SY-låt borgade för en snygg, spännande och samtidigt lite svår utsällning. Och så var det. Som sig bör när det gäller SY antar jag. Så pallra er dit om ni är i Malmö, det är gratis.

Just det, i måndags utanför Popolino, vid Davidhalls torg, såg jag denna italienska skönhet. Och genast kände jag att en vacker uppsyn som denna förtjänar att begagna mitt mediala utrymme en smula. Så varsågoda mina vänner.

Från och med i dag är jag en del av Sydsvenskan, eller Sydsvenska Dagbladet Snällposten som jag envisas med att kalla det i mitt eget huvud. Fast egentligen jobbar jag inte på Sydsvenskan utan på Kompetens i Skåne, vilket är ett rekryteringsbolag för hela SDS- koncernen. Och eftersom att jag är ett fullständigt blåbär i den redaktionella världen så kommer jag inte jobba på själva tidningen SDS utan på de mindre bladen TA, HD, City, KD med flera. Eller ja, om de har behov av en sjukt hungrig springvikarie vill säga. (Själv trodde jag iofs att det begreppet försvann med Jan Guillous  polisonger nån gång på 70-talet, men jag är inte den som märker ord..)

Med det sagt, tåt oss alla hålla tummarna för en otursfylld sommar för reportrarna i SDS-koncernen ;)

1. I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free
2. My Baby Just Cares For Me
3. Sugar In My Bowl
4. The Thrill Is Gone
5. Sinnerman

Och lyssna nu, det blir test nästa gång vi ses..